cizziandesson

Jag har varit med om det värsta man kan tänka sig som mamma. Det som man alltid är så rädd för att det ska hända.
Det va i onsdags, Elin va hemma från dagis för hon hade haft feber kvällen innan. Emma hade jag precis tagit febern på och hon hade 38 i feber så jag gav henne alvedon.
Satte ner henne i sin stol i köket. Gav henne ett rån, ett sånt som nästan alla mammor ger sina små barn.
Jag satte mig vid köksbordet o kollade i en tidning. Rätt som det är börjar Emma hosta konstigt. Jag tar upp henne ur stolen, ser att det rinner ut lite blod ur munnen på henne. Hon fortsätter hosta och det kommer upp lite spy o blod. Jag förstår direkt att det var något allvarligt. Springer över till grannen för att få hjälp. Hon ringer direkt till ambulans. Jag håller Emma hela tiden i läge för att det ska vara lätt för henne att andas o spy. Hon andras ju men tungt. Tar nog ca 15-20 min innan ambulansen kommer. Det va runt 16.00 tiden det hände så det va ju mitt i rusnings trafiken, självklart.
De tar in mig o Emma och Elin fick stanna kvar hos grannarna tills Jonas hämtade upp henne.
Jonas kommer bara några min efter ambulansen. Tårarna rinner ner på mina kinder, känner mig så hjälplös. Kan ju inte göra något. De suger henne i halsen, kommer bara upp lite slemm. emma är väldigt tagen av detta. De kör i il fart hela tiden med sirener o blåljus på.
När vi väl kommer in va det massa folk som försöker få henne bättre. Fast hon spytt o de sugit i halsen på henne så andades hon fortfarande konstigt. hon fick verkligen kämpa för att andas. Så jobbigt att se detta.
De gör en lung röngen men såg inget. De gick ner en bit i halsen men såg inget där heller.
Jag ringer till Susse o ber henne komma o hämta Elin. För det är inte lätt att ha en 4 åring inne där när man har så mycke annat o tänke på. Sen blev vi ju inlagda med henne. De satte på dopp på henne. De hade ekg på henne hela tiden och en annan på foten för att mäta syresättningen i blodet. Sen kom de in varannan timme o tog blodprover på henne för att se hur hon mådde. Hon hade en puls på över 200 hela natten. Å va hemst det va att se henne ligga där o kämpa för att andras. Sjuksköternskerna skickade efter läkaren massa gånger för att de va så oroliga för henne. Men hon sa bara att hon va överansträngd. Jag sa till henne att det känns som det sitter något i bröstet på henne för hon anades så konstigt. Men det sa hon att det inte gjorde. Min stackas lilla tjej.
Här mår hon inte alls bra



Det va en riktigt jobbig natt. Man va så orolig hela tiden. Blev inte många min sömn den natten för varken mig, Jonas el Emma. Hon låg på vårt bröst hela natten för hon ville absolut inte ligga ensam i sin säng. Hon va säkert jätterädd min lilla tjej.
På morgonen vi ronden kommer det in en annan läkare som oxå va med när jag kom in med henne. Han sa direkt att de skulle söva ner henne o gå ner i halsen på henne o kolla. vilken lättnad man kände då, det händer nått liksom. Jag tänkte att så här kan hon ju inte ha det.
Så de sövde ner henne. Det satt en plastbit i halsen på henne. Från en grillolje flaska, en sån man drar bort när man öppnar den,  lite taggig ni vet. Hade vi aldrig fått bort själva. Å va skönt va att de hittade felet. Tänk va jobbigt för henne att fått ha den där så länge. Så fort hon vaknade märkte man skillnaden, hon va sig själv igen :o). Började leka lite med våra händer o le. Innan orkade hon bara andras. Å va bra det kändes, hon skulle bli bra igen.

En orolig mamma, detta är innan operationen.

Här är efter operationen. en mycke piggare tjej :o).

Så andra natten va mycke lugnare. Vi fick låna en vagn som hon fick sova i. Vi gick en lång promenad där på sjukhuset med Emma. Sen sov hon hela natten. Så hon va sig själv igen. Men klart att hon va trött efter allt.

Peronalen kom in o pratade lite med oss om hur allt hade skötts. de tyckte att det inte alls skötts bra. De tyckte som jag att det hade tagit aldelses för lång tid innan de gjorde något. Den första läkaren hade inte tagit detta på allvar utan igonerat det nästan. hon blev nästan irreterad på oss för att de kallade på henne så mycke :o(.
Så alla sjuksötersker som jobbat med Emma har gjort en anmälan på detta o tyckte att vi oxå skulle göra det. Och det ska vi verkligen göra. Tänk va jobbigt det varit för min lilla tjej. Men som tur är så är hon pigg igen. Vi fick åka hem på fredag på dagen.
Snälla mamma o Susse hade hand om Elin. Vilken tur att man bor så nära sin familj att man kan få hjälp i såna här lägen. Tack så mycke för hjälpen mamma o Susse, hade inte gått utan er.

Nu leker hon busar som vanligt igen :o).
Lite hes bara efter plastbiten.



Detta är elin när hon är i samma ålder. Lite lika är de allt :o). Elin kanske är lite äldre.

Å jag är i alla fall så GLAD att allt gick bra i alla fall. Och att Emma mår bra i gen.

Nu ska jag fixa lite sallad. Jonas håller på at grilla.

Får skriva mer en annan dag. Hinner inte sitta här så ofta längre tyvärr.

Ha en mysig kväll.

Kramis

Glömde att skriva att all personal som sjukskötersker o barnskötare va hur bra som helst. De servade med blöjor, välling o gröt hela tiden. Aldrig att det behövdes fattas med något. De frågade hur det va med oss o hade så bra hand om vår lilla Emma. Bättre kunde man inte ha det. Så ett stort + till dem.