♥ ♥ ♥ Nina ♥ ♥ ♥

I går va det ett årsen Carina gick bort. Kan inte fatta att det redan gått ett år. Man kommer i håg den dagen som igår. Den känslan glömmer man aldrig tror jag. Jag saknar henne så mycke. Man tänker på henne varje dag.Det går inte lyssna på hennes skiva utan att gråta. Bara höra hennes röst får en att gråta. Man kan inte förstå att man aldrig mer kommer träffa henne.
Man tänkter på hennes barn, hur de mår. Själv vet jag inte vad jag skulle ta vägen utan min mamma.
Nina du fattas oss sååååå MYCKE. Hoppas du har det bättre där du är nu, utan smärta och sjukdom.




Denna texten skrev jag in här på bloggen den dagen hon gick bort. Tyckte den passade så bra.

"Genom allting som susar och sjunger, skall hon komma tillbaka igen. Genom fåglarnas kvitter i träden, genom fjärilarnas fladdrande slag, genom flingornas dans mot din ruta, skall hon ge er en hälsning var dag. Och när björkarna stiger om våren och ni känner en varmare vind skall ni ana hennes själs odödlighet, då... hon dunlätt kysser er kind. Och då vet ni, hon är ej långt borta. Nej, mer nära än ni kan förstå. För genom allting som susar och sjunger skall hennes hälsning med kärlek er nå."

Vi har en liten fågel som ofta är på vår altan. Den sitter ofta på fönsterblädan och tittar in på oss. I bland kan jag tänka att det är Nina som kommer och tittar till hur vi har det <3. Man kan önska att det är så i alla fall, eller hur?

När man tänker på Nina är det att hon va så otroligt snäll, rolig, omtänksam mot alla, hennes lena hud, hon luktade alltid så gott. Sista gången jag träffade henne va när hon hade en relese om sitt liv,om livet efter olyckan och om sin sjukdom. Emma va nog bara 5 veckor el nått. Efter så va det fika. Jag hade dragit mig undan för att amma. Då kommer Nina åkande i sin rullstol. Hon va helt slut. Men hon kommer fram till mig, tittar på Emma, för det är första gången hon ser henne. Hon kramar om mig och gråter i min famn. Jag klappar henne på kinden och säger att jag tänker på henne och att vi ses snart igen. Sen åkte hon hem för att sova.
Men det va som jag kände det på mig, att jag inte skulle få träffa henne igen Detta va den 25 oktober. Dagen efter fyller jag år. Får till och med mess från henne, grattis och att hon älskar mig. En vecka senare är hon död. Helt ofattbart va fort det gick.
Vi kunde aldrig åka upp till sjukhuset när hon va dålig, för vi va genomförskylda. Så vi fick inte åka upp dit då, pga infektionsrisken.
Men jag kan tycka att det är rätt skönt att sluppit se henne så dålig. Jag har en fin bild av henne.

♥ ♥ ♥Nina du finns i mina tankar ♥ ♥ ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0